LÄNKAR: Mayas berättelse | Anders Hallgrens uttalande | Fler uttalanden| Mailförslag

"På förekommen anledning vill jag bekräfta att dessa uppgifter är mina och att jag inte backat på något av detta." Anders Hallgren

Anders Hallgrens uttalande angående hunden Maya

Jag blev torsdagen den 15 april kontaktad av Djurens Jurister om hunden Maya som bitit en person i hakan. Händelsen hade polisanmälts varpå hunden omhändertogs och fördes till uppstallning hos polisen. Eftersom ingen i hundens omgivning hade sett någon aggressivitet tidigare hos Maya, blev alla överraskade och hade svårt att acceptera att Maya bitit utan att det fanns verklig anledning.

För mig framstod flera saker som oklara och jag kände mig säker på att flera misstag begåtts genom hela processen. Här följer de punkter jag anser bör utredas:

Enligt besiktningsunderlaget kunde polisen inte bedöma hunden efter omhändertagandet. Trots det bedömde de henne som farlig. Alltså gav de ett utlåtande om hunden trots att de sa sig inte kunna avge ett. Det framkommer också i polisrapporten att de vid besiktningen kände rädsla för Maya.
Tiken hade valpar som var endast cirka en vecka gamla. När en tik har så unga valpar vet man att det är naturligt att hon kan försvara dem mot okända. Det framkommer ingenting i handlingarna om att Maya skulle visat minsta aggression inom familjen eller mot andra hon kände.
Maya angrep inte genast till skydd för valparna, utan skällde upprepade gånger när den okände mannen kom innanför dörren. Enligt uppgift från djurägaren samt dennes pojkvän varnade Maya i flera minuter.
Avståndet mellan Maya och hennes valpar var runt en meter, alltså klart innanför den zon som försvar av avkomma är helt naturlig.
Normalt biter en hund i händerna när den ska angripa en person. (Riktas angreppet mot ansiktet är det mer av demonstration och leder normalt inte till bett.) Det beror delvis på att folk håller fram händerna som skydd eller för att hälsa, när en hund kommer fram. Det är konstigt att denna reflex saknades hos den som blev biten. Kanske var det för mörkt, men då måste det ha varit helt svart i rummet, vilket inte låter sannolikt. Var personens reflexer nedsatta, är då en fråga jag ställer mig.
Den besökande personen kom för att man skulle festa och hade alkohol (drickfärdig tappad på pet-flaska) med sig i en påse. Han hade inte kommit i egen bil. Alltså, ännu en fråga: Hade han druckit något innan han kom hem till hundägarna? Det skulle i så fall förklara de nedsatta reflexerna och varför hunden riktade sin attack mot ansiktet. Lukten från utandningen kan hunden ha reagerat på, lite beroende av tidigare erfarenheter (även av kända personers beteende vid intag av alkohol) som man bör kunna reda ut. Kommer alkohollukt i utandningen riktas då, helt naturligt för en hund, angreppet dit, alltså mot munnen.
Maya bet hårt, besökaren var tvungen att sys med trettio stygn. Det är ovanligt att en hund biter så kraftigt vid första angreppet. Normalt föregås angrepp av varningar (som i detta fall, med skällandet), bettmarkeringar i luften, nafsningar - och om inget av detta hjälpt, först då med riktiga bett. Ofta finns graderingar av betten också, från svagare till starkare, beroende på hur hunden upplever "angriparen".
- Undantag är ofta en tik med unga valpar.
- Ett annat undantag är om lukter som väcker rädsla och obehag finns med (alkohol).
- Ett tredje undantag som ökar risken direkt för mer allvarlig aggression - och tillika vanlig - är sjukdom och smärta. Maya hade livmoderinflammation och var så pass sjuk att hon måste opereras akut.
Att de polismän som omhändertog hunden inte såg detta, eller frågade om det, är ett felaktigt agerande. Det är ju det första man måste ta reda på när ett djurs liv står på spel. Dels för att det kan förklara djurets agerande och dels för att man annars riskerar att underlåta att ge ett sjukt djur veterinärvård, vilket är ett djurskyddsbrott. När jag satte mig in i ärendet var sjukdom efter förlossning det första jag tänkte på, och detta visade ju sig stämma. överhuvudtaget är sjukdom eller smärta något som alltid bör utredas noga när en hund visar plötslig aggressivitet. Jag anser att det är mycket anmärkningsvärt att varken polisen som fattat beslut om omhändertagandet, eller de personer som ansvarar för uppstallning av hundar, agerat på de klara signaler Mayas beteende utgjort.
Maya har nu blivit rädd för män (enligt uppgift från Djursjukhuset), vilket väcker misstankar om att de som omhändertog henne har behandlat henne illa. De har ju beskrivit att de var rädda för henne - även om det var med annat ordval, såsom att hon var hotfull och aggressiv. Men det var hon inte mot personalen på djursjukhuset. Var det för att de inte hotade henne?
Man tog Maya från hennes valpar i första skedet, vid rengöring och bedömning. Lämpligheten att skilja en tik från sina unga valpar måste ifrågasättas, det kan vara möjligt att det strider mot djurskyddslagen. Efter någon tid hämtade man emellertid även valparna så de kunde återförenas med sin mor.
Det är överhuvudtaget inte möjligt att utvärdera en hunds mentala status när hunden befinner sig under stark stress, har valpar, precis bytt miljö eller har ont eller är sjuk. Detta följer av grundläggande kunskap om hundars beteende och psyke. En kunskap som borde vara en självklarhet att de som hanterar dessa ärenden har.
Med hänvisning till Mayas påstådda farlighet, som inte kunnat bedömas - men som har kunnat förklaras och även ursäktas på grunder som nämnts ovan, vill polisen enligt uppgift nu att hon ska återföras till uppstallningen. Detta är något som vore helt fel. Valparna ska naturligtvis återförenas med sin mor, men hon ska inte utsättas för den traumatiska upplevelsen, som det skulle innebära för henne att åter tvingas vara uppstallad på polisens hundgård. Hon var dessutom kedjad i buren, vilket man måste ifrågasätta - det behövdes ju inte på djursjukhuset.
Maya är en konvalescent och ska stå under veterinär tillsyn till dess hon kan friskförklaras. Därefter ska hon till en för henne trygg miljö, till hemmet. Hon har förlorat ca en fjärdedel av sin vikt och visat andra symtom på att ha blivit kraftigt chockad. Nu måste hon få känna trygghet för att inte få men för livet av den här händelsen. Att åter lämnas till polisens uppstallningsplats skulle allvarligt kunna äventyra hennes mentala hälsa, för att inte tala om hennes fysiska hälsa, då stressen påverkar mycket negativt.
Av polisens handlingar som jag tagit del av kan jag inte bedöma att hunden Maya agerat på ett för situationen onormalt sätt, eller att det funnits skälig anledning att bedöma henne som farlig. Däremot menar jag att det är klart olämpligt att beslagta en tik med valpar, särskilt som beteendet tiken enligt polisanmälan uppvisat, bort utredas grundligt innan ett eventuellt ingripande. Jag ställer mig frågande till hur ärendet har hanterats och orsaken till detta agerande. Det aktuella ärendet understryker vikten av att polisen inte handlar utan att konsultera specialister vad det gäller hundars beteenden - i situationer där både hundens liv och ägarens integritet står på spel.

2010-04-18

Anders Hallgren
Hundpsykolog och psykolog
www.andershallgren.se

Anders Hallgren är världens första hundpsykolog med mer än 45 års erfarenhet av arbete med problematiska hundar. Han har utvecklat en mängd analysmetoder som används för att kartlägga orsaker till problembeteenden. Han har en specialfördjupning i posttraumatiskt stressyndrom, PTSS. Anders är specialiserad på aggression hos hundar och är beredd att vittna som sakkunnig i Mayas ärende.